Det blir jul ändå …..

 

Snart är det åter dags för årets största högtid JULEN. De allra flesta fejar och gnor, bakar, lagar mat, kokar knäck och gör kola, städar, handlar julklappar m.m. Men inte jag!

Jo du/ni läser rätt, jag tar mer lättsamt på alla julförberedelser numer.

Mitt cancerbesked den 4 september, som ledde till en lyckad operation, och ingen efterbehandling, inga metastaser och återbesök om först ett år. Den upplevelsen gav mig en stor tacksamhetskänsla som jag aldrig tidigare upplevt. Med den kom också insikten om att det faktiskt inte alls är nödvändigt att göra allt det jag trodde tidigare.

Livet har fått en annan betydelse, och jag har fått en andra chans till livet som skall förvaltas väl.

Visst har vi adventsstakar i fönstren, julgardiner i köket, samt några juldukar pålagda och funderingar på några små julklappar. Och så jag tänker köra ett par varv med dammsugaren innan jul. Men resten – ja resten får vara som det är.

Allt det jag tidigare gjorde som att baka saffransbröd, koka knäck, pynta en julgran samt laga massa god mat, står jag över – allt går ju att köpa, för jag tänker njuta av varje frisk sekund, sen får andra tycka vad de vill. I år blir det heller inga julkort skrivna, jag skickar hälsningar i stället via messenger, sms eller ringer till de som står mig närmast.

Lätt och enkelt skall det vara, inga måsten, ingen stress och jäkt.

Men varför skall det bli en cancersjukdom som får en människa (i vart fall jag) att vakna upp och inse att ingen är odödlig?

Den frågan har jag ställt mig hundratalet gånger sedan i höstas. Visst har jag sagt många gånger att man inget skall ta för givet, och verkligen menat det, men först när man tittar döden i vitögat blir det mer uppenbart.

 

I kölvattnet av detta har jag åter begärt inträde i Svenska kyrkan. För tio år sedan gick jag ur den, inte för att jag inte tror på Gud (för det har jag gjort i hela mitt liv), utan för att jag ansåg att så många av Herrens företrädare på jorden i Svenska kyrkan inte levde upp till kärleksbudskapet ….

Efter operationen och det glädjande beskedet jag fick vid återkontrollen, gjorde att jag fick en stark magkänsla som sa mig att jag ville tillhöra Svenska kyrkan igen, så sagt och gjort.

Förra söndagen var jag dessutom på 1:a advents gudstjänst i min kyrka (Nicolai kyrkan), där jag bara kände en stor tacksamhet, som ”toppades” av en fantastisk nattvard.

 

Vill till sist med dessa rader uppmana er alla, gno inte ihjäl er inför de kommande helgerna, det blir JUL ändå, jag lovar!