I går ( läs onsdag) hade vi en sån där fantastisk ljuvlig höstdag här i Örebro som man alltför sällan får uppleva i november månad, solen sken från en klarblå himmel, luften var hög och skön att andas.
Det var bara att klä på sig, ta maken och kameran under armen och bege sig ut, det gäller att ta tillvara på alla vackra dagar som bjuds.
Först tog vi en kort promenad till Stadsträdgårdens växthus, där vi inmundigade en god lunchbuffe
Att sitta i ett rymligt stort växthus och äta sin lunch med gröna växter runt omkring sig är bara det en njutning i sig och rena vardagslyxen i mina ögon sett, varmt och skönt dessutom.
Utanför växthuset står ett torrt träd som förvandlats till ett vackert konstverk utskuret i trädet med olika motiv från Örebros kända byggnader, som blev första anblicken när vi sedan gick ut i den friska luften igen.

Vi vandrade sedan längs Svartån, som har så många vackra motiv att bjuda på en sån solig fin dag, som självklart måste förevigas. Alla sinnen väcks till liv, när man ser så mycket vackert moder jord har att erbjuda helt gratis.
Måste säga att maken är tålmodig som får göra ”hundra” stopp för min skull så att jag får fota, men han är van, och ibland vandrar han vidare…..

Promenaden fortsatte sedan över själva stadskärnan, och ett kaffestopp var också tvunget på ett av stans kondis. Vi var ute i fem-sex timmar och njöt, så när vi vandrade hemåt, hade mörkret lagt sig över stan.

Vet inte om det hör till åldern eller vad det är som gör att en härlig promenad kan ge så mycket glädje och energi? kanske också för att jag fått det positiva beskedet att jag inte behöver någon efterbehandling av min cancer, vad vet jag.? Tacksam är jag dock att ha förmågan att känna tillfredsställelse av det lilla, som jag tycker blir det STORA i livet att ta tillvara……