Efter stormen skiner solen mer lysande

 

Jag har läst en bok som min hårfrissa tillika goda vän Vera Peci har skrivit, och som jag efter min ingress vill framhålla som en bok, där ingen läsare lämnas oberörd.

 

För några år sedan ”fann” jag äntligen min rätta frissa här i stan, efter att ha provat ett antal andra. Min frissa som heter Vera har sin salong alldeles i närheten av där vi bor, så jag klev in där en dag och beställde en tid för mitt hår. När jag så kom till Vera på avtalad tid, kom vi genast att prata om allt mellan himmel och jord som om vi skulle känt varandra i evigheter, kemin oss emellan stämde direkt.

Vera som läst en del av mina dikter, berättade att hon själv även skrev dikter, och ibland bad hon mig rätta eventuella stavfel och ordvändningar vilket jag självklart ställde upp på, det var/är enbart roligt. Förutom att skriva, sjunger Vera som en gudinna, hennes röst och musik går att finna på You Tube för den som är intresserad. (LÄNK till YouTube).

 

Så till boken:

Vera och hennes familj har sitt ursprung från Albanien, ett korrumperat land som familjen valde att fly ifrån för sju år sedan, inte alla på samma gång, då det inte var möjligt.

Vera och dottern Kiara, som har Cystisk fibros (en svår lungsjukdom) var de som anlände till Sverige först, främst för att Kiara skulle ha möjligheten att få bättre vård för sin sjukdom, än vad som var möjligt att få i Albanien. Boken handlar om Vera och hennes familjs flykt till ett främmande land, som är svårare än vad man ens kan ana.

Det förstår man bättre när man läser/läst boken.

Vera tillsammans med dottern fick vänta ett helt år innan maken och de två äldre sönerna kunde komma efter.

I boken får man läsa om de strapatser som flykten innebar, försöken att anpassa sig till ett annat lands seder och bruk, samt det viktigaste av allt att lära sig förstå och tala vårt språk.

För att inte avslöja för mycket så vill jag ändå citera några små korta rader som Vera skrivit:

”Jag kommer inte från det blodiga kriget, men jag kommer från en annan typ av krig som kommer att ta lång tid att avsluta, det kallas korruption”.

 

I dag är Vera och hennes familj etablerade i Sverige, med jobb och skola samt svenskt medborgarskap. Kiara får även god sjukvård för sin lungsjukdom, utan att hennes föräldrar behöver betala några pengar ”under bordet”. Jag har sällan sett och hört någon som känner sån stor tacksamhet såsom Vera med familj känner gentemot det svenska samhället.

Självklart finns hjärtat kvar till vissa delar i Albanien, men det är här i Sverige familjen vill leva.

 

Som slutord uppmanar jag er att gärna läsa Veras bok ”Efter stormen skiner solen mer lysande”, och som jag redan skrivit – den kommer inte att lämna någon oberörd.