Håller på att packar och städar av inför vår kommande resa till Teneriffa nästa söndag. Har skrivit en lång lista på vad det är som skall göras, och suckar för mig själv när jag ser vad jag har att utföra. I nästa andetag tänker jag plötsligt, men kära värld det är ju bara några år sedan du (jag alltså) jobbade heltid (vilket för mig de senaste 11 åren var oreglerad arbetstid och inget 8-17. 00 arbete). Det går fort att bli ”lat”, eller???!!

Samtidigt funderar jag på hur i sjutton man hann med allt, för trots att det gått några år så har jag ännu inte fyllt 67 år, och borde med rätta inte tycka att det är så mycket jag har att göra numera.
Då för ett antal år sedan var det som sagt arbete veckan lång, samtidigt som jag hade en gammal mor att titta till då och då, föreningsuppdrag och en del av hemmet att sköta. Tror att många känner igen sig och har/är i samma situation, men konstigt nog så fungerar det på nåt underligt vis medan det pågår.

Till priset av vad? Ja en del fixar det livet ut och en del gör det inte – till den senare gruppen hör jag, det gick till 60 år sen var det stopp.
Jag tänker därmed mycket på dagens ungdom, som inte kan ha det lätt, det krävs så mycket mer i dag än för bara 10-20 år sedan, och vi får ju också larmrapporter om att 30-40 åringar får utmattningssymtom så tidigt.

Vårt samhälle har gått åt fel hål i många avseenden  ( tyvärr), men frågan är hur vi skall vända det åt rätt håll?

Jag påstår inte att allt var bättre förr ( långt ifrån), men ibland tror jag att vi som människor inte gjorda för att köra i det tempo såsom samhället begär av oss nu, som inte fanns förr. Vi vet att de största dödsorsakerna i dag är hjärt och kärlsjukdomar tillsammans med strook och cancer. Visst är det vällevnadssjukdomar till viss del, men att stressen påskyndar dessa sjukdomstillstånd kan väl ingen förneka.

Alla dessa tankar far genom mitt huvud när jag står här med min reselista och tänker – va sjutton har vi bara pass, pengar underkläder medicin och tandborsten med så reder det sig väl alltid. Städningen är väl inte hela världen, den finns kvar.
Nej nu gäller det att njuta – livet är kort, bäst att passa på!