Sol-Lisa, barnamörderskan

Måste delge er en sann men mörk berättelse som utspelade sig i min gamla hembygd  på 1700-talet. Berättelsen påvisar hur grym kyrkan i Sverige kunde vara mot sina församlingsbor på den tiden.

lg-kronikaBerättelsen finns återgiven i bl.a en hembygdsbok från mina gamla trakter som heter ”Ljusnarsbergs krönika”, vilken gavs ut för många år sedan. Under jul- och nyårshelgen har jag bl.a underhållit mig med att bläddra i den tjocka boken, och som alltid fastnar jag extra länge vid nedan angivna sorgliga historia.

Jag vet också att denna händelse har spelats som teater på Skansen, och även i min gamla hembygd. Det skådespelet har jag sett ett par gånger och vid varje tillfälle griper det ett hårt tag i mitt inre. Jag tror knappast det kan lämna någon enda människa oberörd.

Den som vill läsa mer om den sanna historia kan göra det på Svensk Historias hemsida,. Där har jag tagit min text som ni nu erbjuds läsa, Mot slutet av berättelsen finns en del tillägg från mig själv som jag minns från hembygdsboken 

Nybygge gård, cirka 5 kilometer från Löa socken i Norra Västmanland föddes år 1755 en flicka som skulle komma att kallas Sol-Lisa.

Hennes namn var Elisabet Gezelius, född  Ersdotter, och dotter till Eric Ersson och Catharina Jocobsdotter. Föräldrarna ansågs vara de rikaste i Nya Kopparbergs Bergslag, det står att läsa i Häradsrättens rannsakningsprotokoll.

Elisabet bodde i Östra Nybygge med sina föräldrar, som inte ligger långt ifrån Björkäng där det vid den tiden
bodde en dräng vid namn Jan Ersson.
Det var för Jan Ersson som hennes hjärta slog.

De hade i några år fått smyga med sin kärlek till varandra då Lisas fader hyste stor motvilja till denna dräng. Kanske det berodde på personliga saker, men största orsak torde ha varit att han inte tillhörde rätt skikt i samhället. Däremot ansåg föräldrarna att Carl Gezelius i Sundet vara en värdig make, då han långt ifrån var barskrapad, och tillhörde en släkt som var bra ansedd i trakterna.

Carl Gezelius besökte Nybygge första gången åtta dagar före jul 1775, men hade inga tankar på frieri vid denna tid. I mars året därpå återkom han och berättade för Lisa att han fattat tycke för henne. Lisas mor ansåg att detta var bra och ville få till stånd ett giftemål mellan gårdarna som skulle vara väldigt gynnsamt.

Men Lisa kunde inte bara släppa kärleken till Jan och de fortsatte att träffas i smyg, vilket resulterade i att Lisa blev gravid. Lisa försökte hålla detta hemligt och begav sig strax efter midsommar till sin moster Brita Jansdotter i Bredsjöbäcken där hon bekände sitt tillstånd.

Hon frågade mostern om kvicksilver kunde hjälpa henne ur denna situation och driva bort fostret, men mostern varnade för denna metod och berättade om en jänta i Hälsingland som hade blivit som en “torrvedsrot” utav den behandlingen.

Brita fick tillåtelse att berätta för Lisas mor om hennes tillstånd, vilket hon också gjorde. Mostern försökte också förmå modern att acceptera ett giftemål mellan Lisa och Jan, men modern var orubblig, en dräng till måg var för henne helt uteslutet. Giftemålet mellan henne och Gezelius måste till varje pris hållas.

Rykten sprids, och till slut fick även Carl Gezelius höra hur det låg till, så han frågade Lisa om det verkligen var sant. Lisa förnekade att hon var gravid, och Carl trodde på hennes ord, men insåg snart att det förhöll sig annorlunda.

Den 22:a september lät Gezelius lysa för äktenskap, och den 17 oktober ägde vigseln rum, och den 9 januari 1777 föder Lisa med moderns hjälp fram en son i gårdens brygghus. Förlossningen blev svår och enligt uppgift skall barnet varit mycket svagt. Lisa är förtvivlad över det inträffade och skall ha hotat att ta sitt liv om inte barnet dör innan morgondagen. Barnet läggs i en fotbunke medan Lisas mor går ett ärende till fähuset. När hon återkommer är barnet dött.

Häradshövdingen Welin hade hört ryktena om att Lisa skall ha blivit havande innan ingången till äktenskapet med Gezelius, och ansåg detta vara så pass allvarligt att han lät påbörja en förundersökning. Han sände därför efter kronolänsmannen Johan Eric Fahlcrantz att  ta de misstänkta till förhör. Under förhöret erkände Lisa att hon framfött ett barn, men att det strax efter födseln skulle ha avlidit. I rättssalen bönade och bad hennes man Carl Gezelius om att skona hennes liv, men han fick inget gehör för detta, utan dom avkunnades.

Det som nu utspelar sig är en tragisk historia där kyrkoherden i Ljusnarsberg Johannes (Hans) Morelius drev Sol-Lisa in i döden, domen blev halshuggning och bränd på bål.

Före avrättningen fick Sol-Lisa utstå en lång gudstjänst i Ljusnarsbergs kyrka där kyrkoherden med hårda grymma ordalag fördömde hennes gärning, varpå hon sedan fördes med ”rackarkärran” till avrättningsplatsen ca en mil norr om Ljusnarsberg.

lg-baranmoderskanSkarprättarna på den tiden hade en rättighet att fråga kvinnfolk som skulle avrättas om de ville gifta sig med honom – för då skulle de få leva. Även Sol-Lisa fick den frågan men avböjde, och svarade att hon hellre dog än gav sitt hjärta till skarprättaren – som nämnas kan var vad vi i dag skulle säga en ”snuskig” gammal lortig gubbe.

Även modern och mostern blev dömda till döden, men straffen blev sedan omvandlade till livstid.

Vid Högberget, strax söder om Högfors låg avrättningsplatsen där Sol-Lisas huvud föll som straff för barnamord, Lisa var då endast 22 år gammal och datumet var 1 november 1777.

Det finns protokoll där man kan läsa domen och det som sades i rätten, LÄNK till Genealogis hemsida.