Som om det inte räckte med att det i mars upptäckte att jag hade ett högt blodtryck, så drabbades jag akut av förmaksflimmer den 9 juni på min födelsedag. Anfallet kom ”bara så där” det var bara att ge sig iväg till akuten kl 21.00 på kvällen.
Jag har haft godheten att få vara kroppsligt frisk i så gott som hela mitt liv, så denna diagnos har fått mig att stanna upp o fundera mer över livets skörhet.

Jag hade tillbringat en lugn o skön födelsedag med bara familjen och några goda vänner – inget stort festande eller ståhej utan enbart lite god mat kaffe o tårta. När alla hade gått satt vi oss vid TV:n för att se Rapport då jag akut fick en hastig ojämn hjärtrytm som inte gick över. Då det inte släppte efter en halvtimme anade jag själv att det var förmaksflimmer varpå vi begav oss till akuten som bara ligger fem minuters bilresa bort.
Jag blev genast omhändertagen på bästa sätt och påkopplad alla apparater som brukligt är vid hjärtbesvär där det ganska snart diagnostiserades hjärtflimmer. Kan väl säga att det ändå var tur i oturen att anfallet fortfarande höll på sedan jag kom till sjukhuset, för annars är det mycket svårt att ställa en diagnos när hjärtat slår i sin egen normala rytm, eller som det kallas på fackspråk sinusrytm.
Jag fick ligga på observation på akuten bakom en skärm medans man tog massor av blodprover och samtidigt regelbunden blodtryckskontroll, och EKG – övervakning.

Man kan tro att det inte är något märkvärdigt alls för en gammal sjuksköterska att vara i denna miljön, men sanningen att säga så har jag alltid för egen del varit väldig rädd för att gå till doktorn ( ja ni får skratta om ni vill, det bjuder jag på). En inläggning diskuterades, då jag plötsligt kände att hjärtat började slå normalt igen vilket jag med hög stämma meddelade personalen och som naturligtvis syntes direkt på EKG, vilken lycka – kunde inte blivit gladare åt en högvinst.

För den oinvigde kan jag säga att förmaksflimmer är vanligare än vad man tror och kan i princip drabba vem som helst när som helst.

Vid förmaksflimmer slår hjärtat oregelbundet och ibland snabbt. Det beror på att sinusknutan som reglerar den elektriska pulsöverföringen till hjärtats förmak inte fungerar som den ska. I normala fall drar förmaken ihop sig och fyller på blod i hjärtats båda kamrar. När kamrarna är fyllda pumpar de ut blodet i kroppen. Detta sker vanligtvis både samordnat och effektivt, men vid förmaksflimmer uppstår elektriska impulser på många olika ställen i förmaken vilken leder till att de drar ihop sig oregelbundet och ineffektivt. Förmaken hinner varken tömmas eller fylls vilket i sin tur leder till att de drar ihop sig oregelbundet och ineffektivt, förmaken hinner varken fyllas eller tömmas varpå de står och flimrar, det innebär i sin tur dessutom att samordningen mellan kamrarna och förmaken uteblir med följd av hjärtats kamrar pumpar blodet mindre effektivt. Pulsen kan då kännas både svag och oregelbunden och ibland mycket snabb.

Det finns tre typer av förmakslimmer – dels Paroxysmalt förmakslimmer som är kora attacker som oftast går över av sig själv inom några minuter, timmar eller ett par dagar. Det är den typen jag har.

Sedan finns det en typ som heter Persisterande förmaksflimmer som varar längre än en vecka och som också kan gå över av sig själv, ibland kan man dock behöva elkonvertering på sjukhus för att tillståndet skall gå tillbaka till normal rytm.

Den tredje sorten är Kronisk förmaksflimmer som inte går över.

Behandlingarna är varierande beroende på besvärens art, men brukar påbörjas med en läkemedelsgrupp som kallas Betablockerare – en medicin som gör att hjärtat arbetar lugnare och mer effektiv. Ibland behövs elkonvertering eller om det inte är lämpligt finns ytterligare en läkemedelsgrupp som heter Antiarytmika som hjälper hjärtat att återgå till sinusrytm.

Vid samtliga behandlingar tillkommer också blodproppsförebyggande läkemedel som skall förhindra blodproppar och stroke.

Själv äter jag nu betablockerare och blodproppsförebyggande läkemedelet som heter Xarelto – där man observerat att risken för blodproppar och stroke minskar med 70%. Sedan har jag även ett läkemedel som skall sänka mitt blodtryck.

I och med att jag erhöll min flimmerdiagnos erbjöds jag att vara med i ett tvåårigt projekt som bedrivs på USÖ med syftet att få veta mer om omedelbar och långvarig behandling och resultat hos patienter i samma tillstånd som jag i en verklighetstrogen omgivning för att bestämma bästa praxis för framtiden. Studien omfattar deltagare från hela världen, så vi är ca 5000 som ingår i detta projekt.
Självklart tackade jag ja till erbjudandet – inget alls att fundera över för min del – och jag har med anledning av det redan fått göra ett ultraljud på hjärtat som tog ca 1 timme och 15 minuter att genomföra.

Som sammanfattning kan jag säga att denna sommar har därför eller trots allt detta som hänt inte vare sig likt andra somrar. Jag har känt mig deppig och trött, och många tankar om liv och död har farit genom mitt huvud. Lusten att företa mig vissa annars lustfyllda saker har avtagit – men vi får hoppas att det återkommer när det ”sjunkit in” att det är som det är, samt att medicinintagen hamnar i balans med mina krämpor. Som det nu varit har jag fått byta en del då jag fått besvärliga biverkningar av vissa, vilket i sin tur inneburit extra besök inom sjukvården.

Hur som helst så vill jag gärna delge er läsare lite mer om denna vanliga åkomma, samt att livet måste gå vidare, med eller utan flimmer….