thFör någon vecka sedan blev vi tillfrågade av en god vän om vi hade möjlighet att vara hundvakter i tio dagar åt vänner till henne?
För den oinvigde kräver detta en förklaring. Vår vän brukar vara hundvakt åt de två hanhundarna som vi ombads passa, men då hon själv delvis skulle resa bort föll hennes tankar på oss. Svaret blev på stående fot ett JA!
Har man haft djur av olika slag ( i huvudsak hundar) i hela sitt liv så är det givet att ställa upp om man själv har möjlighet, och det visste så klart vår vän!

Således var vovvarna och dess husse och matte fyra obekanta individer för oss tills den dag vi träffades innan deras resa.
Ett trevligt möte anordnades av vår vän i vår vackra Stadspark där hon dessutom bjöd på fika med tilltugg i det gröna.

De små hundarna ( för de är ganska små) av rasen Bichon havanais – var för oss en helt okänd ras, men söta som attan och glada från första stunden de såg oss. De två små ulltussarna smälte våra hjärtan på ett ögonblick och man kan utan någon överdrift säga att det var ” kärlek vid första ögonkastet”.
Under mötet fick vi veta mer om rasen, vilket för oss var intressant information.

Dessa hundar räknas till ”småhundar” är silkeslena och sägs vara speciellt allergivänliga för pälsdjursallergiker. Hur det riktigt förhåller sig med den saken kan jag inte garantera, men om man googlar om detta kan man finna att så lär vara fallet till viss del. De når dessutom en i genomsnitt hög ålder enligt hälsostatistik – ungefär 12-15 år.

De små ” killarna” som är sju respektive tio år med namnen Banzei och Mushu är mycket väluppfostrade, de ligger, sitter, backar och kommer till en, allt på uppmaning och kommando.
De är sällskapliga tillgivna och kelsjuka vilket passar oss utmärkt, och man ”tvingas” ut på promenader i ur och skur, vilket det annars kan bli lite fusk med.

Enligt historien anses hudrasen ha kommit till Kuba från Teneriffa som förr var den främsta utskeppningshamnen för handel mellan Spanien och Italien samt Kuba. Bland de kubanska sockerbaronerna var det prestige att ha en sådan hundras, då man inte bara hade dem som sällskap, utan att de också fick driva plantagens nötkreatur och höns, och faktum är att de lär än i dag ha denna herdeinstinkt i sig??

Nu har det gått en vecka sen de små vovvarna kom till oss, och om några dagar blir det åter tomt och tyst för då kommer husse och matte hem från sin resa, men kanhända att vi återser de små liven igen vid annat tillfälle?
Slutligen kan jag inte nog understryka vilken nytta en eller flera hundar ( och andra djur med för den delen) gör för kropp och själ – alltid glada och pigga med massor av kärlek som utdelas utan förbehåll…..