20151220_154455-1

Två dagar före julaftonen den 22 december 1935 sammanvigdes mina föräldrar Greta och Olof ( Olle) i dåvarande prostgården Bergsgården i Kopparberg ( min/vår tidigare hemort). Vigselförrättare var dåvarande prosten Filip Linders. Att det blev just prosten berodde på att min mamma Greta var piga i hushållet där, så prosten själv föreslog att han ville viga dem när giftermålet kom på tal. Min mamma var 18 år och min pappa 22 år. Pappa och mamma hade träffats när mamma var 16 år och pappa precis flyttat från sin hemstad Strängnäs för att tillträda en tjänst som tandtekniker i Kopparberg.

Nu åter till själva bröllopsdagen, så som mamma har berättat: Mamma bar en mossgrön sidenklänning och hade silverfärgade högklackade skor. Skorna finns fortfarande i min ägo och är högst moderna. I håret hade hon en tiara som hon fått av sin mormor Emma Kristina, och runt halsen en avlång medaljong strödd med strasstenar hängande i en silverkedja, även dessa smycken finns kvar hos mig.

I handen bar hon en stor bukett med röda nejlikor – vilket nog var vanligast på denna tiden. Pappa bar en svart smoking och vit skjorta samt lackskor. Vittnen var mammas syster Alice och hennes fästman Nils.

Brudparet for med taxi till prostgården och kördes av en känd profil i min gamla hembyggd som kallades för ” Stjärnfors Kalle” för att han hette Kalle och bodde i en liten by som heter Stjärnfors. När taxin svängde upp på gården till prostgården på söndagseftermiddagen sa min pappa till att bilen skulle köras fram till stora entrén, varpå chauffören protesterade och sa citat: ”nej dit kör jag aldrig någon som skall vigas, det brukar vara den lilla sidoingången”, men stora entrén blev det till sist för det ansåg prostinnan att hennes ”personal”/pigan var värdig nog.

När så brudparet kom in i huset så skulle vigseln ske en trappa upp i stora salen. Längs med trappan hade prostinnan tänt stora ljusstakar som ledde ända upp. Som bröllopsgåva av prosten och prostinnan fick mamma och pappa en mjölkkruka ( ler stort), tänka sig vilka presenter man kunde ge på den tiden.

Efterföljande fest var förlagd till Oddmars pensionat, ett dåtidens inneställe på orten som sedan länge är rivet. Där väntade föräldrar, syskon och övrig släkt och vänner till brudparet.
Menyn bestod av wienerschnitzel med citron, anjovis och kapris, potatis och gröna ärtor. Som dessert serverades marängsviss. Så länge mina föräldrar sedan  fick leva tillsammans så firades denna dag med samma meny, vilket således kom att bli en riktig tradition, för oss alla.

Fast det nu är  länge sedan som mina föräldrar gick bort och denna händelse utspelade sig, så känns det så fint att kunna delge er alla hur det kunde vara på ett enkelt men värdigt bröllop för 80 år sedan återberättat för många år sedan till mig från min mamma Greta.