Häromdagen såg jag och väninnan Karin den nyss premiärvisade filmen  “Jag är Ingrid” – som handlar om skådespelerskan Ingrid Bergman.

Ingrid Bergman skulle den 29 augusti fyllt 100 år – och det var med anledning av detta som filmen premiärvisades då utgår jag ifrån.

Nu är väl inte jag någon recensent av filmer, men jag kan ändå tillåtas att tycka till en del.
Filmen baserar på hennes många brev till ett par väninnor i Sverige som blivit sparade, samt ett stort antal egna amatörfilmer och foton som barnen generös delat med sig av för att göra filmen möjlig, samt ett antal dagböcker som Ingrid skrev under sitt liv.

Genom allt detta material får man en god inblick i Ingrids liv såsom hon själv upplevde det, sen kan vi aldrig veta om allt hon tänkte, kände och gjorde någonsin blev nertecknat, eller ej.

I filmen ser man alltid en glad och leende kvinna, men om jag får gissa så fanns det nog en hel del oro hos henne inombords, vilket delvis framkommer på så sätt att hon ständigt ville att nya saker skulle ske, då hon likt en flyttfågel bodde  i flera länder under sitt liv för att som jag tror möta nya platser, utmaningar och människor.

Filmen och teatern var ett måste för henne – utan den inget liv, så uppfattade jag hennes tillvaro.
Ingrid som själv var enda barnet, fick fyra egna barn med två män. Barnen berättar i filmen om sin uppväxt och sina kontakter med modern, och trots att hon var borta ibland i månader i följd, och då inte träffade sina barn  kan jag ändå inte tycka att de verkade bittra på sin mor, kanske möjligen kunde det anas något från äldsta dottern Pia som föddes 1938 i det första av Ingrids tre äktenskap.

Den stora skådespelerskan Ingrid B, som tilldelades flera Oscarsstatyetter  och andra utmärkelser under sin karriär avled 1982 i bröstcancer som hon lidit av sedan 1973 utan att nämna särskilt mycket om det för sin publik eller andra…

Sammanfattningsvis tycker jag att filmen helt och hållet kan ses som en  dokumentärfilm som helst skall avnjutas i två avsnitt ( speltiden är 1 timme och 53 minuter) hemma i TV fåtöljen, och i mitt tycke var den “sådär”, vad säger ni andra som ev sett den?
Fotot har jag hittat på Googel och visar en ganska ung Ingrid Bergman.th