När vi nyligen var på Cypern gjorde vi bla ett besök i ett nunnekloster utanför Larnaca. Vi gjorde besöket med en guidad tur som Fritisresor ordnat. För att komma in i klostret var vi tvungna att låna långa fotsida kåpor som även hade långa ärmar. En del valde därför att stanna utanför dels pga värmen som blev än mer i dessa kläder, och en del andra för att de helt enkelt inte tyckte det kändes rätt. I klostret bodde sju nunnor, och abbedissan som vi gick träffa var bara 44 år, och ändå hade hon vistats i klostret sedan hon var 18 år.

Vi fick ställa vilka frågor vi ville till henne – och då hon talade både engelska och tyska så gavs vi stora möjligheter till detta. Vi fick dock inte ta några kort på vare sig henne eller någon annan av nunnorna. Jag frågade hur en dag i klostret såg ut – och fick då veta att man redan klockan tre på natten startade med bön i en av de tre små kyrkor som fanns på klosterområdet. Bönen pågick till klockan fem på morgonen då samtliga nunnor intog sin frukost. Så varvades hela dygnet med bön, mat, arbete inom klostret och vila – inget annat. Klädsels som abbedissan hade på sig var en hellång svart klänning med långa ärmar och ett dok kring sitt huvud, och svarta grova skor. På frågan hur de försörjde sig så var svaret att det var via donationer från skilda håll.
En av de tre små kyrkorna var alldeles ny, och den var hur påkostad som helst med vackra utskurna väggar, bänkar och andra träalster, vackra ljuskronor, och fina ikonmålningar – måste ha kostat massor av pengar. I kontrasten av nunnornas enkla liv kändes det i vart fall konstigt för mig. Klostret låg i ett vackert bergsområde med vackra träd och växter både innan och utanför klostermurarna. Bakom ett av de vackra kyrkorna fanns ett stort citronträd som dignade av halvmogna citroner, och de som va mogna hade fallit ner på marken – en annorlunda syn för oss svenskar. En annan fråga som ställdes (för att återgå till det) var om nunnorna gick utanför klostermurarna – men där svaret snabbt kom att de gjorde de ALDRIG – bortsett från akuta läkarbesök och liknande. De fick heller aldrig åka och hälsa på sina anhöriga, men de anhöriga fick komma till klostret på besök. Känns så konstigt för mig att förstå det hela, och trots att jag är troende själv så tycker jag att detta kloterliv verkade något underligt/annorlunda sett från min horisont!! Jag har ju varit i kloster tidigare – såsom i ett munkkloster – där fick vi både fota munkarna såväl som vi fick köpa varor som de hade till försäljning, men det var/är två helt olika klostergrenar. När vi sedan lämnat klostret funderade jag på fler frågor jag eller någon annan borde ha ställt – varför går man i kloster, och ångrar man någon gång sitt val??? Tankarna blev många efter besöket som jag kommer att minnas för evigt.