20150517_104103-1-1

Maken och jag är medlemmar i PRO kulturförening här i stan, vilket jag tror mig berättat om tidigare. I den föreningen ordnas det mängder med kulturella aktiviteter av skilda slag för alla smaker. På knappt sex år har föreningen som startade med nio medlemmar snabbt blivit över 340 st.
Här om dagen var vi på besök till Riseberga kloster eller snarare de ruiner som fortfarande finns kvar. Vädret var verkligen inte på vår sida, men med paraplyer och regncape så är ordspråket ” det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder” sant. Vi guidades av ”syster” Ingeborg som klädd i dåtidens klädsel för en nunna i Cistercienserorden (guiden är således ingen riktig nunna) ingav känslan av att än mer komma tillbaka i tiden.

Klostret/klosterruinen som ligger utanför Fjugesta några mil från Örebro i Närke omtalades redan under senare delen av 1100 talet då den mäktige Birger Brosa skänkte gården Riseberga till några nunnor, som även fick en kvarn i Örebro, och  fiskevatten i Värmland. Klostret fanns i bruk intill reformationen genomfördes 1527, då klostrets egendomar drogs in under kronan. Cistercienserordern som Riseberga kloster tillhörde grundades i Frankrike 1098 av Robert av Molsme, denna klosterordern var den första som kom till Sverige och var en mycket sträng sådan. ”Syster” Ingeborg berättade bla att nunnorna inte fick samtala med varandra, men lyckades utveckla en tidig typ av ”teckenspråk” för att ha möjlighet att på nåt sätt kommunicera med varandra. Endast ett litet ”rum” fanns att tillgå där man någon gång fick utbyta några fraser med varandra som angick klosterlivet. De som inte följde de stränga reglerna blev snabbt annars straffade på olika sätt. I övrigt var det bön, mässor och arbete som gällde. Första bönen för dagen var redan klockan två på natten! Sägas kan att en av Heliga Birgittas döttrar vistades på Riseberga kloster till hon var 14 år, så därför vet man också att Birgitta var där vid några tillfällen. Man skall veta att det inte var gratis att vistas i klostret, utan kostade ganska mycket för att få ha möjlighet att bo på Riseberga, så det var inget för ”vem som helst”. Riseberga hade en stor kyrka intill klostret, och vid de stora mässorna kom det alltid någon manlig kyrkans man och predikade då detta inte fick utföras av en nunna/kvinna.

En ”sjukstuga” fanns också i klostret, dit sjuka hade möjligheter att komma och få hjälp av nunnorna vid sjukdom.

Till sist vill jag ge er en  beskrivning av den vackra plats som klostret/ruinen ligger på. Genom att gå uppför en ganska brant backe i en lövskog och vägrenen kantad med ett hav av gullvivor möter man så efter en stund originalruinen av klostrets framsida samt ruinlämningar av klostrets olika rum omgivna av lummiga ekar och lönnar på en kulle – vackert som en dröm. Gör gärna en utflykt dit i sommar om ni inte varit där – ett oförglömligt minne.

Ps. På fotot kan man se hur Cistercienserordens nunnor var klädda, och även ett foto på original klostrets framsida. Ordern finns ej längre någonstans i Sverige, men i vissa andra länder. ds

 

2015-05-17 10.49.38