2008 skrev gerontologiprofessorn Lars Andersson vid Universitetet i Linköping boken ” Ålderism” för att påvisa att även äldre behandlas diskriminerande och med stereotypa föreställningar. Han anser att det politiskt går att motverka detta i högre grad  då det fortfarande  är lika aktuellt nu  som när han skrev boken. I många andra länder och kulturer är åldrandet liktydigt med erfarenhet och klokskap, och ses därför som en stor tillgång för samhället de lever i. I Sverige växer dock ålderismen, dvs att det är en människas ålder som utgör grunden för våra fördomar och diskriminering. Vi vet att antalet äldre stadigt ökar i vårt land – där dagens pensionärer ofta lever aktivt och ”dör unga” i betydligt högre ålder än för 20-30 år sedan. Först under senare delen av förra århundrandet har det blivit möjligt för de flesta människor, då vi vet att många kommer att vara friska och fungera bra i samhället långt upp i åldrarna. Dagens pensionär är ofta mycket aktiva i olika sammanhang, där även många väljer att fortsätta förvärvsarbeta vidare efter 65 år.
Men de som vill och kan arbeta efter 65 års ålder fråntas mycket av det skydd som socialförsäkringssystemet ger. Denna lagstiftning bygger på föråldrade tankegångar och har inte hängt med i det nya utvecklingen  som sker i samhället.

 

 

Nedan följer ytterligare några exempel på vad jag anser vara diskriminering: Handikappersättning. Kan inte fås om handikappet uppstår efter 65 år.

 

Bilstöd. Vid funktionsnedsättning kan man efter utredning i vissa fall erhålla ett så kallat bilstöd. Detta upphör dock då man fyller 65 år.

 

Sjukpenning. Den som arbetar och är 65 år eller äldre kan ha rätt till

sjukpenning ,men rätten kan  försvinna  efter 180 dagar om särskilda skäl finns. Försäkringskassan beslutar om detta.

 

Stöd och service till funktionshindrade. Om funktionshindret uppstår efter 65 år finns ingen rätt till LSS.

 

Beskattning. Sverige är det enda landet i västvärlden där pensionärer beskattas mer än förvärvsarbetande människor så vitt jag kan finna.

Politisk representation.

Idag finns ca 1,8 miljoner pensionärer ( 2013), vilket utgör ca 28% av valmanskåren, men utgör endas 4% av riksdagsledamöterna.

Representationen i Sveriges kommuner- och landstingsfullmäktige är också ofta lika dålig, vilket kan tyckas märkligt – då det är just inom politiken som man borde föregå med gott exempel.

 

Sjukvården.

 

Brister i läkemedelsbehandlingen av äldre är inte helt ovanligt, samt bristande krav på vad äldres vård skall omfatta, framförallt för multisjuka äldre, där avsaknaden av den  geriatriska kompetensen i många stycken är undermålig.

Ålderism/diskrimineringen förekommer också  inom många andra områden än arbetslivet såsom, inom media, i språket, i attityderna och i

lagstiftningen – listan kan göras lång. I dag går enligt mitt sätt att se en osynlig men ändå tydlig gräns vid 65 år som väl kan liknas med ett ”bäst före datum” på en handelsvara för att därefter vara ”otjänlig/obrukbar”, vilket inte skall förekomma än mindre accepteras i vårt moderna samhälle, oavsett vilken politik som styr i landet Sverige.