Nyss hemkommen från en solig varm semester på ön Teneriffa i Spanien är jag full av intryck av allt vackert vi sett. I dag har jag  ändå tänkt berätta om vårt besök på den lilla vulkanön La Gomera, 45 minuters båtresa ifrån Teneriffa som blev en av semesterns absoluta höjdpunkter. La Gomera är den näst minsta av de sju huvudöarna i den spanska ögruppen Kanarieöarna utanför Afrikas nordvästra kust – en riktig vulkanö precis som alla andra kanariska öar.

Dock har inget utbrott noterats de senast två miljonerna åren – så det kändes lugnt att göra ett besök där. Ön är har en yta på enbart 372 km och är ca 25 km i diameter. Antalet bofasta människor är drygt 20 000. Att komma dit var något av en upplevelse – vilken underbar natur med all dess blomning – har inte ord som räcker till för att förklara, så frodigt…. Och med en fantastisk guide som lotsade oss runt på ön under en hel dag gjorde inte besöket sämre. Vi var bla i en botanisk trädgård där växtligheten var enorm, och alla blommor som fanns där måste ses – går inte att fullt ut beskrivas. Att sedan få se ett bananplantage och få djupare kunskap om hur en bananstock ”kommer till” är i sig värt ett enda eget inlägg, likaså hur man omhändertog palmsirapen som utvinns från en särskild palmsort. Att sedan få besöka en riktig regnskog var nog inget jag någonsin trodde mig få uppleva, men på ön finns en stor nationalpark som finns med på UNESCOS världsarvslista. I regnskogen var luftfuktigheten ca 70-80%, det droppade om bladen på träden. Alla träd var i övrigt mossbeklädda och ljungen som precis skulle slå ut var ca tre -fyra meter hög ( ja det är sant). En typ av maskros hade samma höjd, och i regnskogen i övrigt fanns det ödlor ca 70 cm långa, färgade kanariefåglar, och andra växtligheter som ej finns att se någon annan stans i världen. Det var som en dröm att gå där bland all denna speciella natur, är så glad åt att få uppleva det.

Högsta berget på ön heter Garajonay som når 1 487 meter över havet – vi såg en skymt av toppen bland alla molnen – fantastisk när man vet att det är rester efter vulkanutbrott. Däremellan såg vi djupa dalar med stora terrasser där  man odlade diverse grönsaker, bananer mm
På ön talas också ett särskilt språk – eller rättare sagt det visslas ett språk som heter Silbo – och vi fick höra prov på språket när vi åt lunch på en restaurang. Språket har använts sedan ”evigheter” tillbaka bortsett under Francotiden som förbjöd det då det var något som  han inte förstod, och således  kunde han inte ha  kontroll över vad som sades människor emellan.

I dag finns Silbo på skolschemat igen, och har en mycket lång särskild historia som är mycket intressant. Googla gärna på språket säger jag till er som vill fördjupa er mer i detta. språket finns i övrigt också med på UNESCOS världsarvslista såsom ett kulturarv.

Till sist vill jag tillägga att det var från ön La Gomera som Christofer Columbus som sin sista anhalt stannade för att införskaffa förnödenheter innan han korsade Atlanten på sin väg mot den nya världen år 1492.

Besök ön om ni har tillfälle – ni ångrar er inte!

20141005_130828-1