gul_folkvagn.jpg

Sitter här framför min dator och tittar ut genom fönstret – träden är tyngda av snö och mer väntas komma. Just nu känns det långt tills sommaren kommer, trots att jag kan konstatera att vi nu är inne i februari och att dagsljuset ökat med två timmar…. Sommar jag – av nån outgrundlig anledning leder mig tankarna till sommaren 1968 närmare bestämt den 10 juni. Jag hade fyllt 18 år dagen innan och hade långt innan bestämt mig för att jag skulle ta ett körkort. På den tiden fick man som ni minns inte köra en enda dag innan man fyllt 18 år så därför blev det dagen efter jag fyllt som var närmaste vardag, jag kunde påbörja mina lektioner. Pengarna till körkortet kom att finansieras med ”sommarvikariatspengar” som jag erhöll som vårdbiträde på ett vad man då kallade ålderdomshem, i väntan på att få börja mina sjuksköterskestudier.

Min körkortslärare var en kvinna, minns att hon hette Inez, och bilen jag fick övningsköra var en röd liten folkvagn (bubblan). Varje lektion kostade 23 kr – glömmer det ALDRIG, att jämföras med dagens priser som ligger på ca 800 kr/lektion, kan inte fatta så dyrt det är idag! Uppkörningen kostade 90 kr – vilket i dag även det kostar ca 800 kr. Totala kostnaderna i dag för ett körkort ligger i snitt på 15 000 kr, mitt gick på några hundralappar, och trots att det var mycket pengar då så var det ändå förhållandevis billigt mot dagens priser när jag jämför.
Nåt jag saknar med dåtidens körkortstagning är att man inte alls fick någon halkkörning, i dag är det obligatoriskt som jag förstått – då 1968 var det inte tal om saken. Min teoribok har jag fortfarande kvar – men jag kan ärligt säga att i dag skulle jag INTE fixa ett godkänt teoretiskt prov utan att få läsa in allt nytt, känns det igen???
Dagen för uppkörningen glömmer jag inte heller, jag var nervös –  dessutom visste jag att den besiktningsman som jag och några till fick var som man sa då sträng, hur kul var det på en skala 1 – 10??? Nu gick det emellertid riktigt bra och glad var jag som en kvittrande lärka.
I dag när man klarat sitt körkort får man ett förarbevis direkt i hand, men inte då – man fick vackert vänta de veckor det tog innan länsstyrelsen hunnit handlägga ärendet. Den dagen då det äntligen kom fick ja efter mycket tjat låna pappas bil och ensam köra en sväng runt vårt lilla samhälle – så stolt och glad jag var.

På fotot ovan ser ni en del av en bubbla som jag körde – inte röd precis men en härligt gul kärra. Själv skaffade jag mig så småningom en grå bubbla modell 1966