I veckan som gått var maken och jag samt en väninna till mig och lyssnade på Roger Pontares julkonsert med det passande namnet ”Mitt Vinterland”.

Konserten som hölls i en liten landsortskyrka några mil utanför Örebro var till bredden fylld med folk (450 personer). Biljetterna till föreställningen var slutsålda sedan länge, och jag är övertygad att om kyrkan varit större hade även dessa platser fyllts upp.

LW PontareDet var en underbar meditativ atmosfär i kyrkorummet med mycket tända ljus och små ”flammande eldar” framme vid altaret, där en gospelkör började konserten – vilket i sin tur ledde till en än mer förhöjd stämningen när så Roger Pontare gick kyrkgången upp med en tänd fackla.

Mäktigt var ordet, när han stod där framme i egen hög person i den speciella klädsel han alltid bär. Så började Pontare först sitt framträdande med In Pie Jesu (Andrew Lloyd Webber). Hans röst som är stark fyllig och klar passar bra till olika typer av sånger i allmänhet, och till julsånger i synnerhet enligt mitt tycke…..

Mellan låtarna läste han en dikt, ett rim, och berättade om glädjen att få hjälpa utsatta människor – speciellt under året när kyla och mörker råder.

Många var de traditionella kända julsånger som Pontare framförde, och nedan vill jag särskilt nämna några som fick huden att knottra sig lite extra! Vad sägs om ”Jul jul strålande jul”, ”Gläns över sjö och strand”, ”When you wish upon a star”, ” Nu tändas tusen juleljus”, ”White Christmas”.

Kvällens absoluta höjdpunkt kom så när Pontare med sin mäktiga stämma sjöng ”O helga natt” – måste höras, då jag har svårt att sätt ord på framförandet, applåderna från den stående publiken höll aldrig på att ta slut, det kändes som om taket skulle lyfta.

Efter en sådan kväll känner man sig upplyft, och den speciella stämningen kvarstod länge länge….

//Lindha

PS. Fotot på Roger Pontare som finns här i mitt inlägg har jag tagit själv – då jag hade förmånen att få byta några ord med honom. DS.