Älskar att minnas och samtidigt dokumentera olika händelser och upplevelser från min barndom och uppväxt. Ju äldre jag blir ju större blir behovet.

Den här gången kom jag att tänka på hur det var när hemmafruarna på 1950 talet skulle tvätta.
Min mamma hade en egen tvättstuga i
 
källaren i huset som mina föräldrar byggde 1946.
Tvättstugan var inte särskilt stor men rymde ändå en stor pannmur som mamma eldade i så att hon kunde koka våra sängkläder i en stor kopparkittel. Hon hade också tillgång till en ”bassäng” av cement där hon kunde skölja tvätten i kallvatten. Vanliga gångkläder skrubbades med tvättbräda i en stor zinkbalja. Jag ser än i dag allt detta för min inre syn hur mamma slet med tvätten utan att knota det minsta. Vi var ju trots allt en stor familj på sex personer.

På sommaren var det inte svårt med att få tvätten torr för då spände mamma långa klädstreck mellan björkträden i den stora trädgården sen bar hon ut tvätten i den bruna tvättkorgen av rotting, men på vintern var det värre att få tolv lakan och tolv örngott torra åt gången – då gällde det lilla ”torkrummet” som mamma hade i anslutning till tvättstugan  och där fick inte mycket rum åt gången. Vet att mamma ibland gick upp vid fyra tiden på morgonen för att börja med tvätten så att hon skulle vara någorlunda färdig tills vi barn vaknade, när vi sen gått till skolan hade hon stora högar med tvätt att stryka, materialen på den tiden var ju inte alltid strykfria ( ler) – tänk vilka kvinnor det fanns förr!

Den glädje som sen mamma uppvisade när hon så småningom fick sin första tvättmaskin går knappt att beskriva. Att i dagens mening kalla det tvättmaskin är kanske att ta i men för dåtiden var det något riktigt märkvärdigt.
En hög smal fyrkantig ”sak” som hade en snurra/trissa på insidan av maskinen som roterade runt med tvätten när strömmen kopplades på, samt en mindre mangel på baksidan för att efter avklarad tvätt kunna pressa ut så mycket vatten som möjligt ur kläderna utan att behöva vrida själv.
Vattnet som skulle i maskinen fick fyllas på för hand, men att tömma den efter avklarad tvätt skedde via en slang.
Första gångerna stod vi nog alla och bara gapade av förundran och även om maskinen inte gjorde underverk så underlättade det lite för mamma och alla andra fruar….

Ett par gånger om året var även mamma och hennes syster till en lokal tvättstuga där bättre maskiner fanns och stora fina manglar – för på den tiden skulle alla lakan och dukar både manglas och strykas, och där fanns även personal som hjälpte till med arbetet. Det kostade så klart en slant, men med alla lakan som blev efter en hel vinter i en stor familj kunde det vara till stor hjälp då det som sagt inte alltid var så lätt att torka något utomhus.
Någon gång gjorde mamma det – och som jag minns var det alltid så kul som barn när man skulle ta in de frysta lakanen som var stela som ispinnar, detta sett med ett barns ögon.
Jag tänker ofta nu på hur väl det då hade behövts färgglada påslakan i stället för kritvita lakan med spets och brodyr på – vackert men väldigt mycket arbete att kunna hålla den  vita färgen klar och fin.

På tal om att mangla och stryka – måhända någon tycker jag är bekväm, men när vi
 
nu tvättar lakan och påslakan så sträcker och rullar jag ihop dem i stället för mangling – jag anser att det blir lika bra, och istället kan man göra andra roligare saker. Tror ingen skulle tänkt tanken på den tiden, men allt förändras och vi med dem.
Så till sist, trasmattor skrubbades för hand med gul såpa utomhus på sommaren – doften från såpan kan jag känna när som helst – och än i dag använder jag gärna såpa till mattor och annan rengöring.
Är det någon som känner igen sig?

tvättstuga