9789185849680_200_felicia-forsvann

 

Häromdagen gick jag igenom bokhyllan och hittade då boken ”Felicia försvann”,  ( författare Felicia Feldt) som jag minns att jag sträckläste. Kom på att jag gärna vill tipsa om den boken även om det nu säkert är ett par år sedan den kom ut 2012

En rörig bok skriven av en kvinna som levt  ett minst sagt  rörigt liv, i en rörig familj.
Boken är inte särskilt bra upplagd tycker jag, liknar mest en samling dagboksblad som huller om buller samlats ihop för att 
till slut utgöra en bok.
Nutid blandas med dåtid, och stundtals är det svårt att hänga med bland alla årtal, namn, platser osv.
Boken är enligt mitt sätt att se inte heller speciellt välskriven
 
vad gäller det svenska språket.
Andra  författare använder sig mestadels av en mer korrekt skriven svenska, så jag är övertygad om att författaren till denna bok haft god nytta av att i detta fall ha en känd mamma, –Anna Wahlgren.

Liknande historier utspelar sig  runt om i världen, men är självklart inte lika intressanta om inte huvudpersonerna är kända.

Med detta sagt, vill jag ändå säga att bokens innehåll berör och upprör.

Naturligtvis finns det två sidor av saken, men den upplevelsen som Felicia haft  är ändå den som gäller för henne, oavsett vad hennes syskon eller mamma  har för syn på saken.

Inga barn i världen kan må bra av att flytta runt på det sätt som Anna Wahlgren gjort med sina barn, där bla Felicia bytte skola sju gånger på åtta år.
Inte heller kan det vara speciellt tryggt för barn att se så många män passera revy, eller se så mycket sprit som 
ständigt flödade.
För mig är det därför  ofattbart att Anna Wahlgrens ”Barnabok” fick sådan uppmärksamhet,
men å andra sidan trodde säkert  alla att hon levde som hon lärde!

Att sedan vissa av hennes syskon i dag tar avstånd till vad Felicia skriver är inte särskilt konstigt. Alla barn i en syskonskara upplevde sin barn och ungdomstid på olika sätt trots att man alltid funnits i samma familj.
Dessutom finns en oerhörd lojalitet hos barn gentemot sina föräldrar som gör att mång hindras att säga sanningen om sina föräldrar hur än felaktig uppfostran de
 fått. Man formas så lätt som barn, vilket sedan kan vara svårt att ändra på.

Felicia har haft mod att bryta denna lojalitet, vilket jag tycker är helt fantastiskt, och  hennes uppbrott är säkert ett steg i rätt riktning för sitt eget framtida välbefinnande.

Läs gärna boken om ni inte redan gjort det – ämnet förblir alltid lika aktuellt även om boken har något år på nacken!