20120925_143235Nyss hemkommen från Bulgarien är mitt huvud och själ åter fyllt av mycket vackra och trevliga upplevelser och minnen –  men också upptäckten i samtal  med ortsbefolkningen om den fattigdom som där finns som vi turister sällan ser på plats.
Bara två timmar och femtio minuters flygresa bort landade vi så på Burgas flygplats i Bulgarien. Kvällen var varm med sina 26 grader i luften och i taxibilen mot hotellet blev det varmare ändå. Lyxen som AC vilket de flesta av våra bilar har, saknades förstås – en sån där detalj man genast lade märke till. Taxiresan blev billig fem mil till hotellet i Nessebar kostade motsvarande ca 250 svenska kr. Prisnivån på det mesta ligger på ca hälften av våra svenska priser.

Hotellet hade bra standard men trots det fyrstjärniga hotellet talade receptionspersonalen ganska dålig engelska vilket kändes lite konstigt då det i huvudsak var ung personal där och då tror man ( åtminstonde jag) att de numera får läsa engelska i skolan?!

Hur som helst så hade vi Svarta havet som utsikt från vårt balkongfönster – och jag kan lova att det gröna havets vågor var underbart sköna för en småvärkande kropp. Tyvärr så var det starka höga kraftiga vågor ett par dagar vilket gjorde att vi letade oss till hotellets SPA anläggning istället som bla  bjöd en underbar inomhuspool 
i antik stil kantad med gröna växter där det gick att njuta i det tysta lugna vattnet.

Självklart var vi också ute på promenader – och att se det gamla Nessebar som i övrigt finns med på UNESCOS världsarvs lista var en upplevelse i sig – gamla byggnader trängdes med varandra inbäddade i lummig grönska och vackra blommor – jag bara älskar att gå och strosa och samtidigt fotografera allt vackert. Jag njöt av stora vackra hibiskusträd, av fikon som hängde från träden och alla andra underbara gröna växter/träd som vi inte ser i Sverige.

Vi var också en tur till  Suny Beach  
Bulgariens Riviera – men kära nån så mycket folk där var – då föredrar jag ändå det lugnare Nessebar, för att ligga som ”packade sillar” på badstranden är inte avkoppling för mig.
Shoppingen blev som sagt var billig – stor prisskillnad på motsvarande varor mot vad vi är vana vid – och mycket affärer fanns det, otroligt mycket mer än jag någonsin sett på de många olika ställen i Europa jag besökt.
Så det där med fattigdomen – jag brukar försöka komma i kontakt med någon/några som kan berätta om sin vardag i det landet jag för tillfället besöker – och jag lyckades träffa en ung man i runt trettioårsåldern som talade mycket bra engelska och som arbetade på hotellstranden.
Jag närmade mig honom med små artighetsfraser för att så småningom komma in på än det ena än det andra under de åtta dagar vi var där.
Han berättade att han tjänade ca 500 leva på en månad då han arbetade alla månadens dagar, han hade möjlighet att ha någon dags dags ledighet per månad men han avstod det för annars hade han enbart fått 400 leva/månad. 500 leva motsvarar 2.500 svenska kronor – netto skall sägas, för det var den summan han hade att leva på. Han berättade att 400 leva var lagstadgad lägsta lön i Bulgarien, något som jag också kollat upp på nätet så det verkar stämma.
Killen var högskolestuderad men hade svårt att få arbete motsvarande sin utbildning. Det kostade även en hel del att gå på högskola, och vad beträffade sjukvården så måste man alltid kunna uppvisa legitimation och garanterat kunna betala för sig FÖRST om man skulle få någon vård. Jag kan inte påstå att killen var bitter men han ansåg själv att han tyckte det var bättre förr ( under kommunisttiden – svårt att fatta) med motivationen att den demokratiska regeringen som nu fanns enbart värnade om sig själva – enligt honom.

Att vi inte såg all fattigdom som finns menade han var för att vi befann oss på en turistort och inget annat, för enbart  en enda tiggare såg vi bakom en soptunna under åtta dagar – självklart stoppade vi en slant i hennes burk – hon såg helt klart väldigt fattig ut och ledsen….
Oss svenskar och norrmän kallade befolkningen för ”de vita rika människorna” berättade han – något för oss att kanske ta oss en funderare på!

Jag hade avsevärt mycket mer frågor jag hade velat ställa till honom men han arbetade ju samtidigt så vi kunde bara ha små korta samtal emellanåt, nåt annat var inte möjligt.

Åtta dagar går fort men minnen lever längre – och för er som inte varit i Bulgarien kan jag  bara säga åk gärna dit ni ångrar er inte!

På fotot ser ni mig njuta vid stranden!