Året är 1960, och min mamma bestämmer sig för att köpa moped. Året innan hade familjens första begagnade bil införskaffats, men mamma  hade då inget  körkort, så hon var inte mycket hjälpt av det, när hon skulle göra sina matinköp.

Eftersom vi var en familj bestående av fyra barn och två vuxna, var det självfallet tungt  för en hemarbetande  fru att släpa matkassar på en cykel som sedan skulle skjutas upp för en lång backe, så därför gjorde mamma slag i saken.

En begagnad gråblå moped köptes in, minns inte vilket märke, men kan än i dag se mopeden för min inre syn.

Jag var i övrigt lite avundsjuk på mamma och mina syskon, för jag var den enda i familjen som inte hade åldern inne för att få köra den.

Pappa var inte intresserad, och föresten körde han nu bil vid behov.

Så kom dagen då mamma skulle lära sig att köra detta motorvidunder. Eftersom mamma enbart hade kört cykel och spark blev det självklart ett nytt konsstycke att utföra.

Jag minns det som i går fast jag bara var 10 år. En av mina bröder introducerade mamma i konsten att köra moped, medans vi andra var roade åskådare.
När så mamma klev upp på mopeden och satte sig på sadeln för att sedan lägga i en växel och gasa i väg, så blev det verkligen GASA av. Det bar i väg med mamma som ”en avlöning” medans hon hojtade och skrek. I stället för att varva ner gasade hon på mer och mer.
Eftersom det var uppför hon körde, och mopeder på den tiden inte gick särskilt fort, så hann min bror springa i fatt henne och fick stopp på ekipaget.

Kära nån, trodde aldrig mamma skulle gå i närheten av mopeden igen, men hon trotsade rädslan och gav sig upp på den igen. Nu gick det bättre!

I många år hade mamma så glädje av denna moped, och mycket av hennes uträttningar blev så klart enklare av att så fort kunna ta sig fram.
Mamma hade nämligen också  en gammal  barnlös faster som ständigt påkallade mammas uppmärksamhet , och med mopedens hjälp blev detta också enklare.

Senare när jag blev 15 år fick ja så låna  mopeden  vid behov, så den fanns länge kvar i familjen.