I sommar är det precis 50 år sedan jag och mina sju kamrater konfirmerades i Ljusnarsbergs kyrka.
Vi var en liten grupp som valde att under några sommarveckor ”gå och läsa” istället för
att göra det under skolåret som de flesta andra skolkamrater gjorde.
På den tiden var man fjorton år, idag är man femton! Var man måhända mer mogen på den tiden – vad vet jag?
Hur som helst så var det trevliga veckor vi tillbringade tillsammans. Vi hade undervisningen i kyrkoherdebostället och vår präst hette Nils Marvick  
( som senare även vigde mig och min make åtta år senare).
På fotot ser man bla mig ( med det vita hårbandet), och den minsta tjejen – Karin är den väninnan som jag fortfarande ha daglig kontakt med. Vi var bara fem år när vi började leka – och vi ”leker” fortfarande.
På fotot finns också min kusin Britt med ( till vänster om Karin), och även en annan skolkamrat som heter Gun ( tjejen med det ljusa håret) En av grabbarna som är med på fotot flyttade sedan till Kanada – Peter heter han. Vi hade även med en tjej från Stockholm ( hon har glasögon), men jag har faktiskt glömt hennes namn. Den andra mindre killen heter Henrik och bodde i grannkommunen, och så var det också en kille som heter Mats med.

Min kusin bodde i
 
vanliga fall i Skövde.
Man kan gott säga att det var dåtidens ”konfirmationsläger” – för som jag har förstått så är det numera ganska vanligt att konfirmera sig sommartid på annan ort, då tror jag det var mindre förekommande.

Min vita dräkt som jag hade på mig hade mammas en väninna som var sömmerska sytt – tant Annie hette hon. Då var det aldrig tal om några vita kåpor som ungdomarna har numera, vilket jag i övrigt tycker är väldigt bra och praktiskt.

Dagen för själva konfirmationen var solig, och i övrigt tycker jag mig minnas att hela sommaren var det – men å andra sidan så är det väl så man vill komma ihåg de trevliga minnena.

Jag fick en vit liten psalmbok av min farmor och i den fanns en vit spetsnäsduk. Jag har både psalmboken och näsduken kvar. Har svårt att inse att tiden gått så rasande fort sedan dess, men är så glad åt att minnena lever!

skanna0001_2