Maken och jag är med i PRO:s kulturförening här i stan, som ordnar mängder med trevliga aktiviteter året om. I dag var turen kommen till  en guidad rundvandring i en av stadens stoltheter  – nämligen slottet.

Slottet ligger beläget mitt i Svartån, och omgärdas av brusande vatten.

Örebro slott

Örebro slott

Ända sedan medeltiden har slottet varit en medelpunkt i staden – och dess historia är både spännande och stundtals även lite ruskig. Från början var slottet ett fängelse eller snarare en fängelsehåla som fanns i nedre delen i ett av tornen. Till hålan fanns ingen dörr utan bestod av just en håla där sedan fångarna fick sitta, oftast fastkedjade i järn som fästes i väggen. Den lilla mat fångarna fick kastades ner i hålan. Det är svårt att överhuvudtaget fatta och förstå hur hemskt det måste varit att befinna sig där nere. Senare blev även fängelset utökat med ”rum” på fjärde våningen där det också fanns en tortyrkammare.

Vår guide berättade historien med sådan inlevelse att det var nästan så man både hörde och såg allt elände som förekom i fängelsehålorna. Fängelset fanns kvar långt in på 1800 talet, och den mest berömda fången var förståss Lasse-Maja.

Slottetets äldsta del som var ett stenhus  kompletterades sedan med ett högt försvarstorn som omslöts av höga ringmurar.

Många kända kungar och andra betydelsefulla personer  har sedan byggt bott levt och besökt det gamla slottet som i olika perioder byggts om, restaurerats och ändrats.

Engelbrekt Engelbrektsson intog slottet ( eller Örebrohus som det kallades från början) på fjortonhundratalet. Även Gustav Vasa ansåg att Örebrohus var en av landets viktigaste borg under hans regentstid.

För att sedan fortsätta fram i tiden är nog slottet ändå mest känt och förknippat med Jean Baptiste Bernadotte som 1810 valdes till Sveriges kung.

Rundvandringen var väldigt spännande –  och när vi gick från sal till sal tillsammans med guiden som hela tiden berättade om olika episoder och händelser som utspelat sig på slottet genom tiderna kunde man riktigt känna historiens vingslag denna murriga mörka novemberdag.  För det som kanske är mest unikt är att man som besökare kan vandra runt i slottet helt fritt – bortsett från landshövdingens residensbostad vilkt man kan förstå.

Själv har jag många gånger varit på slottet men då på kurser och konferenser – detta blev något helt annat som sent skall glömmas.

Slutligen kan sägas att slottet i högsta grad är ett levande modernt slott där många aktiviteter ständigt pågår. Besök gärna slottet om ni har möjlighet, och varför inte göra en nattvandring/spökvandring som också anordnas – för självklart har ett sådan gammal byggnad sina ”egna” spöken.